Varit och hälsat på mormor och vi satt och pratade lite allmänt. Hon hade rensat bland massa gamla kort och hade plockat ut en bunt till mig från när jag var liten. Vi hittade också massa gamla brev som jag hade skrivit till mormor och morfar när jag var liten. så vi började prata om morfar med och jag sa att det är inte mycket kort alls man har på han tillsammans med en själv eller enbart honom pga det var alltid han som fota. Han togs från oss väldigt plötsligt när jag gick i 8an så jag fick bita ihop för att inte börja fälla tårar då jag började sakna honom något enormt. Saknar honom ännu mer då den känns som jag inte riktigt tog farväl av honom då jag aldrig gick fram med ros till honom på begravingen då jag bröt ihop totalt på bänken och klarade av att gå fram. Har 1 enda bild på honom och mig tillsammans någonstans här hemma och kan visa när jag hittar den. Det har gått många år men saknaden finns där!

 

Nu blir det att städa lite!