Den här mannen kan verkligen skriva texter som berör!

Jag ville säga till dig min vän:

Den säger att den älskar dig, men aldrig tillräckligt för att vara dig trogen. Den säger att den har respekt för dig, men aldrig tillräckligt för att vara dig ärlig. Den säger att den alltid kommer att lyssna och försöka förstå, men den kan inte acceptera eller tolerera de misstag som du gör. Den säger att den står för sitt ord, men den kan inte stå för sina handlingar. Den säger att den inte är perfekt, en ursäkt för att få dig att stå kvar. Den säger att den aldrig slagit dig, för en förövare ser inte själsliga sår. Den säger att det som är mitt är också ditt, men den dagen det blåser som mest kommer orden att vara som löv. Den säger att den trivs med livet den har, och tar för givet att du känner likadant. Den försvarar sig med att du också gör fel, men den kan aldrig se alla rätt som du gör. Den hittar inga dåliga sidor hos sig själv, men letar med glädje efter några hos dig. Den säger att du kan lita på den, men den enda gången den behövde förlåta dig vände den ryggen och gick.

I tystnaden gråter du och blöder, du spottar och svär. För du försöker med allt du förmår att vara någon som du inte är. Sömnlösheten har vunnit, du kvävs och vill skrika ut. Du vill bli sedd, du vill bli hörd, du vill bli älskad och du vill bli förstådd. Så om natten, när du i din ensamhet står, bestämmer du dig än en gång för att fortsätta en kamp du ännu inte förstår. För att inte offra det enda du egentligen inte har.

Men du glömmer, min vän, att i striden mot osynliga fiender, i strävan att försöka besvara frågor utan svar, har du redan offrat dig själv. Du ser dig om efter någon att söka stöd hos men snart finns inte ens din skugga kvar. Det du kallade kärlek är numera en djuplös smärta utan hopp. En vuxen människas lek du för varje dag förstår mindre av. Ett fängelse där varken dörrar, vakter eller murar hindrar dig från att gå.

Så säg mig, vad håller dig kvar? Så säg mig, hur många fler tårar tänker du dölja för de få som finns hos dig var dag? Så säg mig, hur många fler bränder – bränder som du aldrig antänt – tänker du släcka för att någon annan ska kunna må bra?”

Jag ville säga så mycket till dig, men i dina ögon förstod jag att dina öron var stängda. Så jag skrev allt ovan och hoppas nu att mina enkla ord når.

Min vän, du är vacker som få. Du är stark som få. Den lilla låga, den som en gång hjälpte dig upp, brinner än och den kommer få dig att hitta din väg ut. En sekund kommer bli en minut, en minut en timme, en timme en dag, en dag en vecka … Du kanske aldrig finner kärleken från någon annan. Inte den du som ung drömde om. Men du kommer en dag finna kärleken från dig själv. Och barnet inom dig kommer då att le, att skratta och att våga drömma än en gång.

Skriven av Daniel Mendoza